Sara och Sophia (Fia) Magnusson. Vi har turen att både vara systrar och dela samma intresse, HUND
FIA
Jag är född -83 alltid älskat djur. Våran första hund var en Engelsk Springer spaniel, Benna. Som var familjens lilla vovve. Följde med mamma och pappa på lite utställningar, det var pappa som tränade henne nere på klubben.
I tonåren så började jag rida, fick egen häst. Tränade och tävlade hoppning mestadels.
Sen kom min första son, ridningen lades på hyllan och Schäfern Jezz kom in i bilden. Vi tränade och tävlade brukset. Tyvärr så fick han problem med ryggen och fick somna in redan som 4,5 åring. Det va tufft, tog en pause ifrån bruks/lydnad.
Pysen kom in i bilden av en slump. Va med en bekant som skulle ha cocker. Där satt Pysen i valplådan coh tittade på mig, kunde inte sluta och tänka på honom. Så han var jag och mina 2 söner och hämtade några veckor senare.
Efter några år träffade jag en ny kärlek, min nuvarande sambo Björn. Vi flyttade ut på landet, jag började titta på schäfer igen. Men han hade alltid velat ha en Husky. Jag blev nyfiken och började leta uppfödare. Efter mycket letande och rådfrågningar så bestämde vi oss att åka och hälsa på en kennel uppe i Säffle. Helena, hon hade inga valpar. Men vi ville mest "känna och klämma" på rasen.
Jag blev såld. Herregud vilka hundar. Så underbara, roliga. Vi pratade med henne, och ställde oss i kö på nästa valpkull. Akilla är våran första Husky. Kan väl erkänna att jag fått några extra gråa hår. Men det är det ändå värt.
Ska man ha en Husky krävs mycket humor och tålamod (en bra dammsugare) De är lite väl smarta och otroligt uppfinnesrika.
Jag älskar verkligen dessa individer!
Sara
Jag är lillasystern i sällskapet och mitt hundintresse kom till mig något senare än för syrran. Första hunden som kom in i mitt vuxna liv hette Freja och var en schäfer. En familjenhund som hängde med oss på allt vi hittade på, men mitt intresse för att tävling och utställningar kom inte förrens "Nisse" kom in i mitt liv.
Min första egna hund en staffe vi kallade för Nisse, han va med mig överallt. Med honom började jag vara med på utsällningar och tanken var även att tävla inom rallylydnad. Men jag är också den som har samma tävlingsnerver som Lilleskutt. Så det blev inte så mycket tävling för vår del.
Nu har jag Pim min lilla jaktlabbe, ett riktigt litet yrväder med hjärtat på rätta stället.
