Vad har en siberian husky för behov?
Motion
Det är en myt att Siberian huskyn måste motionera flera timmar om dagen för att bli tillfreds. De allra flesta huskies anpassar sig efter de rutiner vi har. Därmed inte sagt att de kan sitta i en lägenhet hela dagarna. Siberian huskyn behöver röra på sig och arbeta för att må bra! Promenader tröttar inte ut en siberian husky. Tänk på deras ursprung! De är tillverkade för att förbruka minimalt med energi när de rör sig. En timmes ordentlig motion, tre till fyra gånger i veckan, bör du ha som minimum om du vill ha en hund som trivs.
Bostad
En siberian husky kan bo i en lägenhet tillsammans med människor, likaväl som den kan bo i hundgård med hundar. Det viktigaste för siberian huskyn är att den har sällskap. Den är en utpräglad flockhund och har svårt att vara helt ensam. Lämnar du den, kommer den att göra allt för att protestera eller rymma. Siberian huskyn mår bra om den hela tiden har mänskligt sällskap, men bäst om den får sällskap av en eller flera andra hundar. Om du har din siberian husky utomhus, tänk på att följa Jordbruksverkets regler.
Mat
En ensam siberian husky får ofta dålig aptit. Detsamma gäller en siberian husky som inte får arbeta. Matvägran är nog ett av de vanligaste problemen för nyblivna siberian husky-ägare. Viktigt att tänka på är att inte börja skämma bort hunden för att den ska äta. Den lär sig blixtsnabbt att den får godare mat om den väntar, och problemet kommer att bli värre. Ha tålamod. Hunden äter när den blir tillräckligt hungrig.
Jakt
Siberian huskyn har en stark jaktinstinkt som blommar ut fullt först när den börjar bli könsmogen. När hundarna springer i hundspann bygger en stor del av draglusten på jaktinstinkt. När du tänker på att siberian huskyn kan springa flera dygn i sträck baserat på denna instinkt, kan du börja förstå hur omfattande instinkt det egentligen är. Detta, tillsammans med hundens egen säkerhet, är anledningen till att en siberian husky alltid måste vara kopplad. Det kan också vara klokt att tänka igenom situationen en extra gång innan du skaffar kaniner, möss, råttor, katter och annat smått. En siberian husky, som får lite tid på sig, kan bryta sig in i samtliga slags burar för att få sig en munsbit.
Aktiviteter med din siberian husky
En siberian husky är först och främst en drag- och en friluftshund. Den är smidig i naturen, snabb och uthållig. Siberian huskyn blir inte trött av vanliga promenader utan kräver mer ansträngande motion. Att använda dens dragvilja är ett bra sätt att tillfredsställa behovet. Inom lydnad, agility och andra liknande hundsporter kan den vara mer svårtränad och kräver oftast en mycket tålmodig förare. Här följer några exempel på aktiviteter du kan sysselsätta dig och din hund med.
Jogging/linkörning
Med ett brett bälte kring höften kan du lätt fästa hundens koppel vid din kropp så dina armar blir fria. Använd sele på hunden och låt den springa före dig! Du kan antingen jogga efter hunden eller åka längdskidor.
Cykling
Det finns praktiska anordningar så du kan fästa din hund i cykeln på ett säkert sätt. Hunden springer då framför och drar cykeln. Du kan även fästa hunden i ett brett bälte som du har kring höften. Om du har en hund som har svårt att springa framför cykeln, eller är lite olydig, kan du låta den dra en kätting eller annat praktiskt föremål medan den springer jämte cykeln. Det är praktiskt då du har halsband och koppel som du håller hunden i, medan den drar med sele.
Sparkcykel/trehjuling/fyrhjuling
Det finns numera sparkcyklar och andra hjulfordon anpassade till hundkörning. När du kör dessa, springer hunden framför dig. Vilket fordon du använder beror på hur många hundar du vill köra. Fler hundar kräver fler hjul, kan man säga, och det är först och främst för att kunna bromsa ordentligt som du behöver rejälare fordon till fler hundar.
Skidåkning med pulka
Förutom skidåkning där hunden drar enbart dig, se ”linkörning”, kan du även låta hunden dra på en pulka när ni är ute och skidar. Med pulkan får hunden lite extra vikt att dra på. Skidåkning med pulka finns även som tävlingsgren och kallas då Nordisk stil. Det är främst de andra polara raserna som tävlar i den grenen.
Slädkörning
Det är framför en släde som vår Siberian Husky hittar sitt rätta element. Du kan köra släde med två hundar eller mer. Hundarna springer i par, två och två efter varandra, och är kopplade till släden med lina. Någon mil är inga problem för en normalt tränad siberian husky, men med ambitiös och omfattande träning kan de klara lopp på över hundra mil. Det är enbart i slädkörning som du kan meritera din siberian husky och ta ett polarhundchampionat.
Klövjning
Att klövja en hund innebär att man låter den bära på väskor. Det är ett praktiskt sätt att låta hunden jobba lite extra på promenader eller vandring. Det är viktigt att ha ordentliga, väl anpassade väskor och en lagom tung last.
Lydnad
Inom tävlings- och brukslydnad är Siberian Husky tämligen ovanlig. Den tycker ofta att det är tråkigt att göra samma saker om och om igen. Det går att träna och tävla lydnad, men kräver mycket motivationsarbete. Om du lyckas motivera din hund kan den bli precis lika bra som alla andra, kanske till och med bättre!
Agility
Siberian huskyns snabbhet och smidighet gör den till en duktig agilityhund. Utmaningen ligger i att bibehålla kontrollen över hunden när den är lös på banan. Andra hundar bits eller skäller när föraren visar dåligt. Siberian huskyn sticker iväg på springrunda. Se till att du tränar i inhägnad till du är säker på att din hund stannar hos dig.
Vilt- och personspår
Siberian huskyn är ofta en duktig spårhund. De gillar att jobba med nosen, speciellt ute i skog och mark. I vilt- och personspår får hunden arbeta med hjärnan och blir ofta trött och belåten efteråt!.
RASSTANDARD enligt FCI
Siberian husky skall vara en medelstor arbetande hund med ett snabbt, lätt, fritt och elegant rörelseschema. Den måttligt kompakta och väl bepälsade kroppen, de upprättstående öronen och den rävlika svansen vittnar om dess arktiska ursprung. De typiska rörelserna skall vara flytande och lediga. En siberian husky skall röra sig till synes utan ansträngning. Den skall kunna utföra sin ursprungliga uppgift effektivt. Kroppsproportionerna och kroppsformen avspeglar denna grundläggande balans mellan styrka, hastighet och uthållighet. Hanhundarna i rasen skall vara maskulina, men aldrig grova. Tikarna skall vara feminina utan att vara klena i konstitutionen. Hundarna får inte vara överviktiga utan skall vara i god kondition med fast och välutvecklad muskulatur. Det mest karakteristiska och viktiga för rasen siberian husky är att den är av medelstorlek, har måttlig benstomme, väl avvägda proportioner, lätta och fria rörelser, korrekt päls, tilltalande huvud och öron, korrekt svans och ett bra temperament. Kroppslängden från bröstbensknappen till sittbensknölen skall något överstiga mankhöjden. Det karakteristiska temperamentet skall vara vänligt och mjukt, men också alert och utåtriktat. Rasen skall inte visa något vakthundsbeteende och inte heller vara överdrivet misstänksam mot främlingar eller aggressiv mot andra hundar. Ett visst mått av reserverat beteende och värdighet kan förväntas hos den vuxna hunden. Rasen är intelligent, lätthanterlig och entusiastisk, vilket gör den till en trevlig och arbetsvillig hund
Skallen skall vara av medelstorlek och stå i proportion till kroppen. Den skall vara något rundad upptill och från den bredaste delen skall den avsmalna mot ögonen. Stopet skall vara väl markerat. Nostryffeln skall vara svart hos grå, bruna och svarta hundar och leverfärgad hos kopparfärgade hundar. Den får vara rosa hos helvita hundar. Den skärstrimmiga ”snönosen” accepteras. Nospartiet skall vara medellångt och medelbrett. Det skall avsmalna gradvis och får varken vara spetsigt eller tvärt avhugget. Nosryggen skall vara plan från stopet till nostryffeln. Avståndet från nostryffeln till stopet skall vara lika stort som avståndet från stopet till nackknölen. Läpparna skall vara väl pigmenterade och stramt åtliggande mot käkarna. Saxbett. Ögonen skall vara mandelformade, placerade på måttligt avstånd från varandra och en aning snedställda. De får vara bruna eller blå. Ett öga av var färg eller båda färgerna i samma öga accepteras. Uttrycket skall vara intensivt men vänligt, intresserat eller t o m okynnigt. Öronen skall vara medelstora, trekantiga, tätt och högt ansatta på huvudet. De skall vara tjocka, väl bepälsade, svagt välvda på baksidan och helt upprättstående. Öronspetsarna skall vara svagt rundade och riktade rakt upp. Halsen skall vara medellång, välvd och stolt buren när hunden är i stillastående. I trav sänks halsen så att huvudet bärs något framåtsträckt. Rygglinjen skall vara plan mellan manken och korset. Ryggen skall vara plan och stark. Den skall vara medellång, varken för kort eller svag till följd av överdriven längd. Länden skall vara fast och smal, smalare än bröstkorgen.
Korset skall slutta från rygglinjen, men aldrig så brant att det begränsar bakbenens steglängd. Bröstkorgen skall vara djup och stark, men inte för bred, och med den djupaste punkten strax bakom och i höjd med armbågarna. Revbenen skall ha god välvning upptill men bli flatare utefter sidorna av kroppen för att tillåta fria rörelser. Buklinjen skall vara lätt uppdragen. Svansen skall vara väl bepälsad och rävlik till formen. Den skall vara ansatt något under rygglinjen och vanligen bäras över ryggen i en elegant båge när hunden är uppmärksam. När svansen bärs på detta sätt får den ej vara rullad mot någon av kroppens sidor eller ligga an mot ryggen. Hängande svans är normalt när hunden är i vila. Sedda framifrån skall frambenen stå måttligt brett isär. De skall vara parallella och raka. Frambenens längd från armbågen till marken skall vara något större än avståndet mellan armbågen och manken. Benstommen skall vara kraftig men aldrig tung. Sporrar får tas bort. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda. De muskler och ligament som håller skuldrorna mot bröstkorgen skall vara fasta och välutvecklade. Överarmarna skall vara vinklade bakåt från skulderbladen till armbågarna och får aldrig vara lodräta mot marken. Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen och varken vara inåteller utåtvridna. Mellanhänderna skall sedda från sidan vara lätt vinklade. De skall vara fjädrande med starka leder. Framtassarna skall vara ovala men inte långa. De skall vara medelstora, samlade och väl bepälsade mellan tår och trampdynor. Trampdynorna skall vara härdiga och tjocka. Tassarna får varken vara inåt- eller utåtvridna när hunden står stilla. Bakbenen skall, sedda bakifrån i stående, vara måttligt brett ställda och parallella. Eventuella sporrar skall tas bor
Låren skall vara väl musklade och starka. Knälederna skall vara väl vinklade. Hasorna skall vara väl markerade och lågt ansatta. Baktassar som framtassar. De typiska rörelserna hos siberian husky skall vara flytande och lediga. Rasen skall röra sig lätt och snabbt och till synes utan ansträngning. Hundens överlinje skall förbli fast och plan även i rörelse. I utställningsringen skall hunden visas med löst koppel i måttligt snabbt trav med god steglängd fram och gott driv bak. Siberian husky är s.k ”singel-tracker” dvs när farten ökar, placeras tassarna längs med en enda rak mittlinje. Pälsen skall vara dubbel och av medellängd. Den skall ge hunden ett välpälsat utseende, men får aldrig bli så riklig att den döljer hundens konturer. Underullen skall vara mjuk och tät och av tillräcklig längd för att stödja täckhåren. Dessa skall vara raka och ligga tämligen tätt mot kroppen. De får aldrig vara sträva eller stå ut från kroppen. Pälsen på svansen skall vara medellång och ungefär lika lång på ovansidan, sidorna och undersidan så att svansen får formen av en rund borste. Avsaknad av underull under fällning är normalt. Trimning av pälsen mellan tårna och runt tassarna, för att ge ett prydligare intryck, är tillåtet. Trimning av pälsen i övrigt är absolut förbjuden. Alla färger från svart till rent vitt är tillåtna. På huvudet förekommer en mångfald olika teckningar, vilka bildar iögonfallande mönster som sällan ses hos andra raser. Hanhund: 53-60 cm Tik: 51-56 cm Hanhund: 20-27 kg Tik: 16-23 kg Vikten skall stå i proportion till mankhöjden. Måtten ovan betecknar yttre gränsvärden utan att någotdera förordas. All förekomst av överdriven benstomme eller vikt skall dömas ned.
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. • klumpigt eller tungt huvud; för finmejslat huvud • otillräckligt markerat stop • för snipigt eller för grovt nosparti; för kort eller för långt nosparti • andra slags bett än saxbett • för snedställda ögon; för tätt placerade ögon • öron som är för stora i förhållande till huvudet; för brett ansatta öron; inte helt upprättstående öron • för kort och grov hals; för lång hals • svag rygg eller svankrygg; karprygg; för sluttande rygglinje • för bred bröstkorg; tunnformad bröstkorg; för flata eller klena revben • svans med knyck; svans som är hårt ringlad; svans med överdriven fana; för lågt eller för högt ansatt svans • framställ med för tung benstomme • för trång eller för bred front • raka skuldror; lösa skuldror • utåtvridna armbågar • svaga mellanhänder • för smalt eller för brett bakställ • raka bakbensvinklar • kohasighet. • lösa eller platta tassar; för stora och klumpiga tassar; för små och späda tassar; utåt- eller inåtvridna tassar • korta, struttande eller bundna steg; tunga eller rullande rörelser; korsande eller krabbande rörelser • lång, sträv eller raggig päls; för hård eller för mjuk pälsstruktur; trimning av pälsen förutom den ovan tillåtna • hanhundar över 60 cm och tikar över 56 cm Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet. Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.